Om jag börjar skriva ett litet inlägg så kanske jag kommer igång med bloggandet igen... *hoppas*

Läget? Allt väl?

Jag har börjat sommarjobba. Hemtjänsten i Husum Norra får stå ut med mig i sommar. Helt underbart roligt att vara tillbaka i hemtjänsten. Om man bortser att det är rätt stressigt att hinna med, och att komma ihåg allting, men så är det ju i vården överlag. Som vanligt är jag knäckt efter arbetsdagen, men humöret är på topp! Jag känner att jag gör allt jag bara kan på jobbet, anstränger mig för att göra ett bra jobb och komma in i deras rutiner, så när jag kommer hem är jag helt slut. Efter flera år som personlig assistent hade jag glömt bort "charmen" med hemtjänsten, alla goa gam´len, fina peppande arbetskamrater och mycket bilkörning.

De senaste två dagarna har dock varit lite jobbiga. Att dammtorka, dammsuga, skura och gno i 26-28 graders instängs värme gör att svetten rinner konstant. Det är halvjobbigt att städa på förmiddagen, håret blir blött av svett, tröjan fuktig och ansiktet stelt av intorkad salt svett... och sen jobba i 6 timmar till! Man känner sig allt annat än fräsch!

Tur man kan fläkta sig med AC:n i bilen mellan besöken.

Och det är så fina tanter och farbröder jag är till... de flesta iaf ;-) Finns ju alltid något/några undantag, men guldkornen överväger starkt...

Så, nu har jag hyllat hemtjänst-jobbet lite! Det är svårare än folk tror, att jobba inom hemtjänsten. Det är inte bara att koka lite havregrynsgröt på morgonen och bädda sängen, köra ut lunch och micra den, sitta och surra med en trevlig tant över en kopp kaffe... Det är mediciner som ska ges, på olika sätt till olika människor, de kan behöva hjälp med hygienen, omläggningar... man kan komma till förvirrade, dementa människor, väldigt sjuka människor, arga, sura och griniga människor. Och hela tiden en känsla av att man "borde" hinna lite mer. Jag har jobbat i två veckor och jag vet inte ens hur många gånger jag hört frasen: "Och ni flickor har jämt så bråttom. Jag skulle vilja prata lite till...." Vi kan vara den enda sociala kontakten de har på hela dagen. Den enda de kan prata med... och vi står med foten på tröskeln och bilnyckeln i handen och funderar på hur vi ska hinna med 3 personer till innan lunch...

Dock har jag glömt fördelen med att vara vikarie. Jag har inget stort ansvar! Jag behöver inte planera dagen, försöka omorganisera vid sjukdom, eller planera in nya vårdtagare. Jag kommer på morgonen och skriver bara upp i almanackan vilka jag ska besöka och vad jag ska göra ungefärligt, och så gör jag det...

Ändå är jag nästan alltid lite sen... jag stannar gärna lite längre hos nästan alla, för att surra lite, lyssna på deras tankar och liv, för att göra det där lilla extra, som betyder så mycket... Det är det bästa med jobbet... Att få göra en annan människa lite gladare, tryggare, lugnare...

Näe, nu ska jag sluta med hemtjänst-boken...

Är ledig i tre dagar nu, och imorgon kommer trollungarna för att vara här i en hel vecka. Imorgon går även sambon på semester...

Ha det gott alla!!

//LadyCara