Vovven har varit hängig sista dagarna. Han har sedan ½ år tillbaka ungefär haft två knölar på kroppen, en vid svansen och en på halsen. Vid kontakt med veterinären har de sagt att det inte är så mycket att göra, mer än att operera bort dem (massa tusenlappar) eller avvakta för att se om han lider av dem.

Han har inte haft ont i dem och betett sig som vanligt. Enda jag kan anmärka på är att han emellanåt luktat väldigt mycket bajs... surfis rent av...

Så för några dagar sedan slutade han sova i vår säng. Han brukar "natta" mig och somna i mitt knäveck, eller mot min mage... Sambon anmärkte att han tyckte att Vovven verkade lite hängig...

Igår försökte jag ge honom lite kattgodis. En sort som han fullkomligt älskar. Han knastrade lite med godisbiten, och hälften ramlade ur munnen på honom... han struntade i det och gick och la sig i ett hörn i hallen... Jag tog honom i knäet och myste lite med honom, medan jag klippte klorna. Tyckte han kändes lite benig vid bröstkorgen, och när han "ouffade" till när han hoppade ner på golvet, skar det till i hjärtat mitt och tårarna steg i ögonen...

Gick och la mig och la Vovven på mig mage, där han alltid brukar ligga... Han reste sig och hoppade ner och la sig på golvet istället...

Imorse låg han kvar på samma ställe. När jag pratar med veterinären förbereder hon mig på att det kan vara cancer, och att det kanske är bäst att låta honom somna in. Försöker under förmiddagen intala mig själv att det "bara är en infektion" eller ngt annat lättbehandlat, men tårarna kom under hela morgonen. Ringde älsklingen för att be honom följa med till veterinären. Moraliskt stöd och tröst.

Vovven jamade lite på vägen in, och tårarna svämmade över mest hela tiden på mig.

Veterinären tar lite i honom och säger sedan:

-Bara av att känna på honom ger mig känslan av cancer...

Hon kollar sedan i munnen, inspekterar knölarna och känner på honom. Han är oväntat medgörlig och låter henne klämma här och där. Han spinner till och med.

Veterinären uppmärksammar att han har gult tandkött och att han är väldigt smal över ryggen, men uppsvälld över magen. Detta kan tyda på FIP, en lömsk sjukdom utan botemedel.

Mina alternativ var dessa:

* ta en massa blodprover på honom och kanske hitta felet, som kanske inte ens kan behandlas, eller som kostar multum, och som kanske leder till att han får leva några månader till. Livskvalitén skulle dock antagligen inte vara idealisk... Eventuellt sondmatning.

* Låta honom somna in.

Redan när hon nämnde FIP insåg jag att jag skulle mista min älskade katt där och då. Tårarna rann och jag lyckades till slut hulka fram att jag ville låta honom somna, att jag inte ville att han skulle lida. Veterinären höll med mig, och frågade om jag ville vara närvarande och det ville jag såklart.

Hon gav honom en spruta i magen och släckte sedan takbelysingen och tände ett ljus. Hon klappade och smekte Vovven lite, och han spann högt. Han satt där på britsen, på en vit, ullig filt. Sedan la/tippade han ner och la sitt huvud på min arm. Fortfarande spinnande. Veterinären lämnade oss och jag och sambon smekte honom tills han slutade spinna. Tills han slutade andas. Tills hjärtat slutade slå.

Veterinären kom in och kollade så att hjärtat verkligen slutat slå, och frågade sedan om vi ville begrava honom själv. Jo, det vill jag ju. Så hon bäddade kattburen med papper, eftersom urinblåsan skulle tömmas efter en stund. Sedan la hon försiktigt in honom och jag fick stänga buren.

Jättefint bemötande och jag är inte avundsjuk på hennes jobb.

Sambon skjutsade hem mig och for sen tillbaka på jobbet.

Själv har jag gråtit. Gråtit, gråtit och gråtit. Klappat den svarta pälsen och sniffat en sista gång i hans nacke. Nu ligger han nerbäddad i sin filt i en kartong. Tänkte Eros skulle få lukta/se honom, så han kanske förstår vad som hänt. Jag vet inte.

Sen får han vila i frysen tills i sommar. Då ska jag begrava honom.

Jag var inte beredd på att jag skulle bli så här ledsen. Att det skulle göra så ont. Att min lilla Dogge Doggelito skulle beröra mig så djupt.

Så ursäkta kommande bildkavalkad. Jag måste bara få ur mig det... litegrann av det iallafall....

Och så har vi julklapparna från Vovven till trollen. Och från trollen till Vovven... Huuuh....

//LadyCara

Det är en stor besvikelse att gå in i vår garderob. Som nu. Jag är nyduschad, och ska slänga på mig några kläder som jag kan ha ikväll när jag jobbar: mysbyxor, t-shirt, strumpor och underkläder. Först hittar jag ett par byxor... de luktar unket... som gammalt, instängt katturin... Konstigt, för katterna får inte vara i garderoben... sist ngn var där i en längre tid, var när Eros råkade bli instängd när vi for söderöver för ett år sen, eller ngt...

Tar ett par av sambons byxor ur korgen med rena kläder som är ovikta. Letar sen reda på en t-shirt i garderoben.... den luktar illa... tar en annan... den luktar illa... osv osv.... Hittade en t-shirt i nyss nämnda korg med rena kläder tillslut...

Så, nu sitter jag och försöker planera när jag ska hinna tömma hela garderoben på kläder... det är en stoooor garderob, en riktig walk in closet, så det kommer att ta tid. Sen måste jag nog tvätta alla kläder med ättika och det kommer ju att ta sin lilla tid, innan allt hunnit torka... och så måste garderoben skuras ordentligt, och rengöras totalt.... hmmm... ja, jag undrar jag när det ska hinnas med... men det måste ju göras.... inte så roligt med unkna kläder som luktar kattkiss...

Så, what else? Ska jobba ikväll, 17.30-22.00 Förhoppningsvis samma personer som jag var till förra veckan... Sen imorgon ska jag inviga vår Airfryer som jag fått köpa via Buzzador!

Ska bli skoj att se om pommesen blir lika frasiga som när man friterar i olja =)

I helgen ska jag jobba  på lördag förmiddag... Sen vet jag inte så noga... kanske garderoben???

Jaja, sköt om er!

//LadyCara ~älskar doften av rena kläder~

Började skriva en vanlig update, och märkte att jag drog iväg i lite väl med privata tankar som kanske kan uppröra någon, så jag vill inte att alla får tillgång till det.

Jag kan ge ut lösenord vid förfrågan, men då skulle jag gärna vilja veta vem du är som vill läsa =)

Annars så kommer det jag skrev här, (minus det jätteprivata då )

Det känns som om det är sjukt mycket nu med skolan. Grupparbete, duggor, läsning i aptråkiga böcker och så försöka förstå allt... bara att kämpa på.

Har jobbat lite senaste veckan och ska ut igen på torsdag kväll och på lördag. Skojj att träffa alla gamla och nya vårdtagare =)

Har varit på möte med överläkaren på psykiatrin på sjukhuset... tredje personen jag träffar, på tre möten... Vad ska man säga om det...? Jag vet inte riktigt... hon tyckte iallafall att jag stod på en väldigt hög dos Efexor och Remeron... och jag verkade ju må bra nu. Jag tänke i mitt stilla sinne att det kanske är pga den höga dosen som jag mår bra.... vi skulle ev diskutera att börja trappa ned till våren... vad ska man säga? Nej, jag vägrar, fortsätt medicinera mig! Haha, det går nog inte... men, det problemet tar jag i vår. Nu är det snart jul, och jag har nog att tänka på utan att behöva oroa mig för framtida mående...

What else??? Julen firar vi hos Farmor Anka, som vi skämtsamt kallar henne, alltså, min svärmor. Sen när trollen kommer tillbaka på annandan, så brummar vi nog söderut till Fåssjö.

Nyår firar vi nog bara här hemma med ngt extra gott att äta. Fast det har vi inte ens diskuterat än =)

Until next time

//LadyCara ~är i vanlig ordning trött~