Helgen har spenderats i Sikeå med mina underbara vänner. Precis vad jag behövde. En helg med vänner och god mat, skratt och allvar, skvaller och känslor... Saknar Madde och Anna något så enormt mycket. Det är sant som det är sagt, man saknar inte kon förrän båset är tomt... Och Madde och Anna är mina kor, och jag tror inte riktigt jag själv visste hur viktiga de är för mig, förrän de inte fanns i mitt liv dagligen längre.

Hur som, anlände till jomyra på fredagseftermiddagen/kvällen och blev serverad middag. Årets första grillning, kyckling och pommes. Gott gott. Line och Birk. Mina fina små guldklimpar. Line mötte mig i dörren med världens bamsekram, och efter som Birk, och sen Madde. Jimmy dök upp några minuter efter mig, och fick en go´kram av honom också... Och så Heba förstås.

Vi surrade, surrade och surrade. Jag blev uppassad och satt bara och myste. Ner en sväng till Sikeå Hamn där jag fick en kram av Erik och lite tjäderinformation. Anna låg till sängs... Hon mådde inte så bra...

Lördagsförmiddagen spenderades nere i Sikeå Hamn där det var SM i isracing. Vi dick runt och kollade på bilarna, pratade med lite folk, och såg några race. Sen hem, fixa lite fika att ta med till lapplägret och så skotrade vi dit. Pratade med Line hela vägen upp och med Birk på vägen ner. Sen softade jag och Line med datorn medan Madde tog sig en liten ridtur.

Madde skjutsade sedan barnen till sina "barnvakter" och jag duschade och klädde mig för kvällens äventyr. Lite smink, hårblåsning, örhängen och så lånade jag scarf och jacka av Madde och ett par skor av Jimmy och sen hämtade vi upp Anna och rattade mot stan och Jennie. Där bjöds vi på trerätters middag.

Förrätt: Grönsaksplättar med tzatziki

Huvudrätt: Apelsinkyckling i en sås med smak av franska örter och potatisklyftor.

Efterrätt: Persikor på hallonspegel och lite kokosflingor.

Det var gott. Minst sagt. Åt och njöt av sällskapet. Vi var sex tjejer. Jag, Anna, Madde, Jennie, Mia och Gabriella.

Sedan "minglade" vi och surrade, skvallrade och lärde oss lite teckenspråk. Sedan rattade jag ner oss ner på stan där det var packat med folk. Lönehelg, ut, sup och svälj... Vi hamnade, trots motstånd, på Schlager.... det är så sunkigt där tycker jag... Man klibbar fast med skorna i golvet....

Men vi dansade, dansade och dansade. Hoppade runt, vevade med armarna och vrålade med i låtarna....

Halvsuddig bild på mig och mina två änglar.

Visst var det jobbigt emellanåt. Jag hade ångesten gnagande i kanterna i vissa situationer, men... lugnt att kvällen var värd det obehaget och de tankarna.

Med klockomställningen så var vi hemma i Jomyra vid 4 på morronen... Låg och läste en stund innan jag törnade in.

På söndagen åt jag en snabb frukost och brummade sedan hem till Anna för att överlämna hennes försenade födelsedagspresent och få mig lite kladdkaka och ännu mer surr. Framtidsdrömmar, hästar, barn, renovering.... Sen hade jag bråttom hem, för jag ville hinna träffa trollen här hemma också innan de skulle hem till sin mamma.

Jag hamnade i soffan här, med båda trollen sittande uppepå mig och vi surrade lite snabbt om allt som hänt i helgen och trollflickan undrade om inte vi kunde baka nästa helg de kom... Självklart!

Vi borde tusan dra en tjejkväll i kvartalet, eller per halvår. Så roligt att få komma ut och bara vara med vännerna.

Tack för i helgen tjejer! Den var guld värd för mig!!!

//LadyCara

Tänkte skriva lite om vad som skett under de senaste veckorna, då jag gömt mig från bloggen.

Kan väl börja med studierna... vi har börjat med hälsoekonomi, och har gjort första deltentan. Den fick jag godkänt på, och idag startade den andra deltentan. Pluggandet går rätt bra, och nu börjar det närma sig för praktik. Tänkte fara förbi sjukhuset här i Övik och höra om jag kan få vara där...

Måendet... jaaa, upp och ner. Inte så jättemycket upp och inte så jättemycket ner. Det som tar på, som jag själv märker, är att när barnen är här, försöker jag köra på i 120, och det brukar resultera i en ganska slutkörd AnnaPanna, och när jag är slutkörd kommer GÅS-tankarna starkare, ångesten gnager i kanterna och jag blir lätt uppgiven. Det brukar ordna till sig efter 1-2 dagar då jag skrotar på här hemma själv sen. Detta ger mig en otrolig respekt för alla mammor och pappor därute som klarar av detta dag ut och dag in, år efter år. Samtidigt mår jag bra (oftast) när barnen är här. För det blir aktivering av stora mått. Mat ska planeras och fixas, det ska borstas tänder, spelas spel och leka. Det gäller bara att hitta balansen antar jag. Men, samtidigt så är ju jag en sån människa, på gott och ont, att jag vill ge barnen allt jag kan. Inte materiella saker, absolut inte, men min tid, mitt engagemang. Sitter gärna och filosoferar med dem och pratar om allt möjligt. Så har jag ju alltid varit med vännernas barn också, och jag tror det är viktigt för barnen. Så mitt mellan tvätt och disk försöker jag vara tillgänglig för dem. Om situationen skulle vara en annan, så vi hade barnen oftare, och i längre perioder, så skulle jag nog få lära mig att begränsa mig lite, men de är ju bara här i två dagar ungefär, varannan vecka, och då lägger jag ner all tid och energi på dem.

Jag tänkte erkänna en sak också... Jag har fastnat i Big Brother... jag missar inte ett avsnitt... *suckar* Men men, bättre att se folk supa och göra bort sig än att göra det själv kanske =)

Åh, idag har jag varit och handlat så-jord och blomjord, så senare i veckan ska jag plantera om blommorna här inne, och så sätta lite frön inför sommaren! Ska bli skojj!!!

//LadyCara

Idag har jag gjort en massa... eller, litegrann iallafall.... Först har jag målat ett par hyllor fem ggr... nån gång till ska jag stryka på dem, sen ska de få torka ordentligt innan de åker upp på väggen i "nyrummet". Har även stickat litegrann. Röjt järnet vid diskbänken, rengjort silar och skrubbat mig ner till originalplåten tror jag. Trasslade även fram symaskinen och lagade två par byxor, ett par leggings, en av mina klänningar, två av Wilmas klänningar, och satt resårband i två byxor. Sen var det taco-iordninggörande. Och hela tiden, medan jag gör detta, har jag gråten i halsen. Jag känner tårarna som balanserar på ögonkanten. Jag trycker tillbaka dem. Ignorerar dem. Jag har inte tid att gråta. Jag har inte ork till det. Så jag biter ihop och fortsätter.

Det är inte första gången denna vecka det är så här. Tror det är tredje dagen. I torsdags orkade jag inte hålla tillbaka det alls. Så fort jag slutade göra något, sprutade tårarna. Smärtan skar i bröstet och hopplösheten var förlamande.

Vadan detta? Jag är inte riktigt säker. Jag har haft sådana här perioder förut. Men nu blir det så påtagligt när jag inte är ensam. Jag har barn och sambo runt mig. Just nu står trollflickan bredvid och väntar på att jag ska skriva färdigt så att jag kan göra en ansiktsmålning på henne. Och hela tiden känner jag hur gråtattacken står på kanten och balanserar.

Jag kan inte, trots hopplösheten jag känner, klassa det som om det hör ihop med depression. Depression vet jag hur det känns. Jag brukar vara ganska långt gången innan jag får såna här perioder, jag brukar märka det på att granska mitt beteende, mina handlingsmönster. Men inget ur mitt beteende, eller mina handlingsmönster tyder på depression. Jag har inte tappat initiativförmågan, jag har inte slutat med saker jag brukat göra. Däremot försöker jag förändra saker. Jag försöker ordna, fixa till, rusta upp...

Få mer kontroll kanske????

Hmm... jaja, om det fortsätter på den här vägen får jag väl kontakta psyk iaf till veckan. För jag kan inte balansera här på kanten längre... Antingen kastar jag mig ut handlöst och faller, eller så tar jag ett steg tillbaka till säker mark.

Besöket där gick för övrigt bra. Var ju där i slutet av januari, och istället för en vanlig 50 minuter, så var jag där i drygt 1½ timme. Och det var inte så att jag satt och terapiserade, utan vi gick mer igenom min historia, som för övrigt lät väldigt hemsk och jobbig när överläkaren läste upp den (ur journalen). Lät inte som om det var jag som mått så, varit med om de sakerna, som gått igenom allt.

Vi diskuterade nutiden, som jag faktiskt tycker är helt okej, överlag. Och framtiden, som jag försöker att inte tänka så mycket på. Jag kände att jag behöver ingen samtalskontakt för tillfället, så jag skulle komma tillbaka närmare sommaren.

Men, fortsätter det med det här balanserandet, så måste jag nog få en samtalskontakt iallafall.

Puuuh... trycka tillbaka, trycka tillbaka, trycka tillbaka...

Nu ska jag bita ihop en liten stund till, måla trollets ansikte, måla hyllorna, och sen ska väl ungarna i säng... så får vi se hur det går då... andas...

//LadyCara

Dagens videoblogg... återkommer kanske senare med ett skrivet inlägg... om det händer något skoj det vill säga =)

//LadyCara