Jag gör framsteg mest hela tiden och måste nog tacka medicinen för det! Annars skulle nog inte jag ha hållit ihop förra veckan. Jag kommer att kämpa med näbb och klor för att fortsätta med denna medicin...

Så, förra veckan inleddes väldigt tråkigt.... med en tenta i ett riktigt skitämne... STATISTIK! Seriöst, hata.... jag pillrade på och hade just ingen aning alls om vad jag pysslade med...

På onsdagen var den inlämnad och jag städade lite i kök och hus inför det efterlängtade och samtidigt fruktade besöket... Vid halv tre kör det in en volvo på gården och jag möter Tess på bron med en bamsekram! Äntligen! Det var bara kvarten innan de svängde in som var lite jobbig och som magen protesterade på sitt vanliga vis.

Laban skuttade glatt efter och hälsade på Tess och Jimmy. Jag kramade om Jimmy och hälsade på deras troll. De har ju vuxit märkvärt sedan jag träffade dem sist. Trollen alltså, tror nog att Jimmy och Tess inte vuxit så mycket... inte till utseendet då, men kanske på insidan.

De släppte ut det lilla yrvädret Zelda som Laban genast förälskade sig i. Det visade sig dock att kärleken inte var direkt besvarad. Zelda tror tydligen inte på uttrycket "kärlek vid första nos-sniffandet", såsom Laban gör. Efter ett par dagar dock, efter att ha "skrikit" till åt Laban ett antal gånger och därmed skrämt honom till underkastelse, så accepterade hon honom som en ny lekkompis. Bara han inte busade och myste för mycket med "hennes" familjemedlemmar.

I två och en halv dag, drygt, fick jag njuta av glädjen att ha min vän sedan läääääänge (över 25 år) så nära! Och hennes underbara familj!  

Att jag jämt tjatar om hur länge vi varit vänner är kanske fånigt, men för mig är det guld värt. Speciellt som vi överlag har träffats runt två gånger om året fram tills gymnasieåldern, då vi spenderade desto mer tid med varandra... och sedan ebbade det ut, pga jobb, förhållanden, familj och tidsbrist... 

För att sammanfatta besöket med sambons ord: Det var trevligt folk det där.... vad tyst och tomt det blev (när de farit hem)... =)

Ni är alltid välkomna hit upp och förhoppningsvis får ni träffa våra små troll då. Om inte annat så får vi försöka fixa till ett möte i sommar. Ska verkligen försöka säga ifrån mig jobb någon vecka eller så =)

Och nu när jag tömde kameran för att komma åt denna bild hittade jag några andra roliga... de kommer genast, i ett nytt inlägg =)

//LadyCara

Jag har stickat benvärmare till trollflickan som hon ska få i helgen... Igår provade jag dem på Labans ben och de såg okej ut.... idag, efter att ha klippt Eros klor, funderade jag om inte det skulle passa bra på honom med. Eftersom kattben är så smala, så fick han prova den som polokrage, halsvärmare istället. Han blev inte alls glad. Uppskattade inte alls det rosa, gula och lila... tyckte inte att det framhävde hans ögon eller nåt... Han skuttade ut mitt på golvet och försökte slänga av sig halsvärmaren genom att kasta fram och tillbaka med huvudet... gick inte bra. Då fick han eld i baken och rusade ut genom kattluckan. NEEEEJ, inte nystickade plagget ropade jag och klumsade efter, med kameran i högsta hugg. Han satt en bit bort och stirrade ihärdigt in i källarfönstret. Kanske han bara var nyfiken på hur han såg ut i det varma, nya plagget.... Jag satte mig på huk och lockade... resultat? :

  Han vände mig ryggen... jag lockade lite till:

  Han tittade återigen i sin spegel/källarfönster och började sen lunka iväg.... jag stövlade efter och lyckades fånga honom.... bar in honom och lät sambon hålla honom så jag kunde fota den motsträviga fotomodellen med nyaste modet...

Nu är Eros "naken" igen, och är lite tilltufsad på hals och huvud... men mycket lyckligare tror jag... Han trivs nog bäst som han är..... Halsvärmaren får bli benvärmare igen...

//LadyCara - kattstylisten....

Helgen har spenderats i Sikeå med mina underbara vänner. Precis vad jag behövde. En helg med vänner och god mat, skratt och allvar, skvaller och känslor... Saknar Madde och Anna något så enormt mycket. Det är sant som det är sagt, man saknar inte kon förrän båset är tomt... Och Madde och Anna är mina kor, och jag tror inte riktigt jag själv visste hur viktiga de är för mig, förrän de inte fanns i mitt liv dagligen längre.

Hur som, anlände till jomyra på fredagseftermiddagen/kvällen och blev serverad middag. Årets första grillning, kyckling och pommes. Gott gott. Line och Birk. Mina fina små guldklimpar. Line mötte mig i dörren med världens bamsekram, och efter som Birk, och sen Madde. Jimmy dök upp några minuter efter mig, och fick en go´kram av honom också... Och så Heba förstås.

Vi surrade, surrade och surrade. Jag blev uppassad och satt bara och myste. Ner en sväng till Sikeå Hamn där jag fick en kram av Erik och lite tjäderinformation. Anna låg till sängs... Hon mådde inte så bra...

Lördagsförmiddagen spenderades nere i Sikeå Hamn där det var SM i isracing. Vi dick runt och kollade på bilarna, pratade med lite folk, och såg några race. Sen hem, fixa lite fika att ta med till lapplägret och så skotrade vi dit. Pratade med Line hela vägen upp och med Birk på vägen ner. Sen softade jag och Line med datorn medan Madde tog sig en liten ridtur.

Madde skjutsade sedan barnen till sina "barnvakter" och jag duschade och klädde mig för kvällens äventyr. Lite smink, hårblåsning, örhängen och så lånade jag scarf och jacka av Madde och ett par skor av Jimmy och sen hämtade vi upp Anna och rattade mot stan och Jennie. Där bjöds vi på trerätters middag.

Förrätt: Grönsaksplättar med tzatziki

Huvudrätt: Apelsinkyckling i en sås med smak av franska örter och potatisklyftor.

Efterrätt: Persikor på hallonspegel och lite kokosflingor.

Det var gott. Minst sagt. Åt och njöt av sällskapet. Vi var sex tjejer. Jag, Anna, Madde, Jennie, Mia och Gabriella.

Sedan "minglade" vi och surrade, skvallrade och lärde oss lite teckenspråk. Sedan rattade jag ner oss ner på stan där det var packat med folk. Lönehelg, ut, sup och svälj... Vi hamnade, trots motstånd, på Schlager.... det är så sunkigt där tycker jag... Man klibbar fast med skorna i golvet....

Men vi dansade, dansade och dansade. Hoppade runt, vevade med armarna och vrålade med i låtarna....

Halvsuddig bild på mig och mina två änglar.

Visst var det jobbigt emellanåt. Jag hade ångesten gnagande i kanterna i vissa situationer, men... lugnt att kvällen var värd det obehaget och de tankarna.

Med klockomställningen så var vi hemma i Jomyra vid 4 på morronen... Låg och läste en stund innan jag törnade in.

På söndagen åt jag en snabb frukost och brummade sedan hem till Anna för att överlämna hennes försenade födelsedagspresent och få mig lite kladdkaka och ännu mer surr. Framtidsdrömmar, hästar, barn, renovering.... Sen hade jag bråttom hem, för jag ville hinna träffa trollen här hemma också innan de skulle hem till sin mamma.

Jag hamnade i soffan här, med båda trollen sittande uppepå mig och vi surrade lite snabbt om allt som hänt i helgen och trollflickan undrade om inte vi kunde baka nästa helg de kom... Självklart!

Vi borde tusan dra en tjejkväll i kvartalet, eller per halvår. Så roligt att få komma ut och bara vara med vännerna.

Tack för i helgen tjejer! Den var guld värd för mig!!!

//LadyCara

Tänkte skriva lite om vad som skett under de senaste veckorna, då jag gömt mig från bloggen.

Kan väl börja med studierna... vi har börjat med hälsoekonomi, och har gjort första deltentan. Den fick jag godkänt på, och idag startade den andra deltentan. Pluggandet går rätt bra, och nu börjar det närma sig för praktik. Tänkte fara förbi sjukhuset här i Övik och höra om jag kan få vara där...

Måendet... jaaa, upp och ner. Inte så jättemycket upp och inte så jättemycket ner. Det som tar på, som jag själv märker, är att när barnen är här, försöker jag köra på i 120, och det brukar resultera i en ganska slutkörd AnnaPanna, och när jag är slutkörd kommer GÅS-tankarna starkare, ångesten gnager i kanterna och jag blir lätt uppgiven. Det brukar ordna till sig efter 1-2 dagar då jag skrotar på här hemma själv sen. Detta ger mig en otrolig respekt för alla mammor och pappor därute som klarar av detta dag ut och dag in, år efter år. Samtidigt mår jag bra (oftast) när barnen är här. För det blir aktivering av stora mått. Mat ska planeras och fixas, det ska borstas tänder, spelas spel och leka. Det gäller bara att hitta balansen antar jag. Men, samtidigt så är ju jag en sån människa, på gott och ont, att jag vill ge barnen allt jag kan. Inte materiella saker, absolut inte, men min tid, mitt engagemang. Sitter gärna och filosoferar med dem och pratar om allt möjligt. Så har jag ju alltid varit med vännernas barn också, och jag tror det är viktigt för barnen. Så mitt mellan tvätt och disk försöker jag vara tillgänglig för dem. Om situationen skulle vara en annan, så vi hade barnen oftare, och i längre perioder, så skulle jag nog få lära mig att begränsa mig lite, men de är ju bara här i två dagar ungefär, varannan vecka, och då lägger jag ner all tid och energi på dem.

Jag tänkte erkänna en sak också... Jag har fastnat i Big Brother... jag missar inte ett avsnitt... *suckar* Men men, bättre att se folk supa och göra bort sig än att göra det själv kanske =)

Åh, idag har jag varit och handlat så-jord och blomjord, så senare i veckan ska jag plantera om blommorna här inne, och så sätta lite frön inför sommaren! Ska bli skojj!!!

//LadyCara

//LadyCara

Så typiskt. Hittade inte klippet jag tänkte på. Det var med Maz Jobrani när han pratar om iranier och muslimer. De hade ett kort klipp, men jag var ute efter ett annat... men, lägger in några av honom iaf... plus en till =)

Detta är ett 10-minuters klipp där han pratar om Bush, opiumpåverkade iranier och lite annat smått och gott...   

De första 1.40 minuterna är samma som inledningen på den förra, men sen kommer det som jag tycker är så roligt... "I´m persian, like the cat!" Så grymt!

Slutligen kommer en av mina favoriter, Dane Cook... Om att gråta...

Så, lite gladare, ont i kinderna efter fånflining av grad 5.

God natt!

//LadyCara